Gravkaffe på Prego

"Efter ett par år av bra service, goda muffins och ett kaffe som är helt ok kommer nu prego/jalla läggas ner i samband med att HÖRS lämnar Nymble. Alla vi kårvrak och vanliga människor som sedan länge blivit beroende av prego/jalla för vår fika samlas nu för att se till att inte en enda stol står tom under den sista dagen."

Anmäl er i FB http://kth.facebook.com/event.php?eid=17737925182&ref=nf

Livet i 8-bitar

Det verkar dött här, så för att lätta upp stämningen slänger jag in en to-the-point Dilbert.

Micky D in da USSR

Jag brukar läsa Englishrussia när jag har tråkigt på jobbet. Idag såg jag en artikel om när McDonalds öppnade sin första restaurang i Moskva (under sovjettiden, glasnost och all that shit) och de oändliga köerna som då var utanför den underbara kapitalistmaten.

En kommentar till artikeln etsade sig fast direkt.

"Great American poison factory."

Law&Order: CI - FUCK YOU

Som bekant skapade Gud himlen, jorden och allt däremellan på 6 dagar, vilket är inponerande hur man än tänker på det. På den sjunde dagen, efter ett redigt veckoverk, vilade han sedan. Vilket är gott, vi skall alla unna oss vila efter stort arbete. Personligen är jag fortfarande nyfiken på vad han gjorde dag 8-?. Jag menar, att han vilade på 7:e dagen föreslår ju att han gick tillbaka till jobbet igen dag 8. Annars borde historien varit "...och han såg att det var gott. Sen vilade han. Punkt." Visst, han jagade runt Adam och Eva i lustgården ett par varv, en översvämning här, ett brinnande svavelregn där men inget som kan ha varit överdrivet arbetsamt för en allsmäktig gudomlighet. Bygger han ett nytt universum varje vecka? Eftersom Gud är evig skulle det betyda ett oändligt antal universa. Det i sin tur skulle förklara de där multidimensionella häxkonsterna kvantfysikerna försöker lura på oss på ett sätt som i alla fall gränsar till trovärdigt.

Men jag driver ifrån ämnet. På den sjunde dagen vilade han och som människan, skapad i hans avbild, ser han vila och TV som en välsignad förening (pun!). Så Gud, i förberedelse för sin vilodag, sade vid 11 snåret på lördagskvällen "varde en låda med rörliga färgglada bilder och varde i den lådan en historia om tjuvar och poliser. Och varde av dem 3, ty 3 är ett sällsamt nummer av stor härlighet." Gud knäppte på sin TV och såg att det var gott.

I sin oändliga visdom skapade han så:
Law&Order
Law&Order: Special Victims Unit
Law&Order: Criminal Intent

Länge regerade awsome and win i det gudomliga kabelnätet och alla var lyckliga. Sedan kom ormen och infiltrerade de heliga avsnitten. SVU var alltid den svagaste och föll först. Eftersom ormen inte kan skapa något nytt eller orginellt är de avsnitten mer och mer en upprepning av sig själva. Efter att ha korrumperat den första i treenigheten har ormen nu flyttat över till CI. Den senaste hädelsen är den nya öppningsmusiken. Law&Order musiken har alltid varit somber, diskret och allvarlig med en fast hand och eleganta harmonier. Den nya CI musiken är flashig, dekadent och vulgär, med syntar och nervöst flimrande toner. Det är orent, säger jag, och inte gott! Kvar står bara orginalet, den första och starkast lysande stjärnan, Law&Order och vi sätter vårt hopp till den. När den faller, och som allt annat kommer den till slut falla, har räkenskapens timme sannerligen kommit. Då skall herren skilja de sina ifrån de fördömda och då är det bäst att ni alla kan eran trivia!

Diane Neal, you are my Goddess!

Fred 4 President, bitches!!!

HÖRS no longer

På förekommen anledning så...

14 november skrev parterna på alla papper som krävdes för att sälja THS andel av HÖRS till SUS, så nu är ägandet en del av historien (det blir fint att berätta för barnbarnen...). Priset blev minsann ett komplett restaurangkök, ett café och faktiskt en påse pengar dessutom.

22 december lämnar de Nymble, och ny restauratör ska vara på plats till vårterminens början.

Så nu vet ni!

Den här säkerhetsinstruktionen skulle jag faktiskt lyssna på

http://view.break.com/389921

Sunday release window och Naples

Blev inlurad till att göra en release på Söndag eftersom det var så in i helvete bråttom att få ut den där patchen. Intet ont anande gick jag med på det, vilket jag bittert ångrar när jag nu fått veta att release fönstret är 03-06 på morgonen. Uppenbarligen jobbar jag med masochister som tycker det är vettigt att sitta upp klockan 03:00 på en söndagmorgon och jobba. Jag kommer inte ta detta liggande, det är klart. I'm spreading the pain, nån kommer få sitta uppe och göra det med mig. Har inte bestämt mig vem jag ska bestraffa än, men personen som lurade på mig releasen ligger risigt till.

Klart är att kommande helg blir betydligt sämre än förra när jag var i Florida och lirade golf. Ett par bilder för att reta er alla :)

Flamingo golf course

Nice shot, Mr Bond

Ahhhhhh

Operation wear down

Hur många gånger kan man skicka tillbaks ett examensarbete till sin handledare utan att göra något åt handledarens anmärkningar på den innan hon knäcks och godkänner rapporten som den är?

Bevingade ord från Office Space

PETER
Lumbergh's gonna have me work on Saturday, I, I can tell already. I'm
doing it because, because, uh, I'm a big pussy. Which is why I work at
Initech to begin with.

MICHAEL
Uh, I work at Initech and I don't consider myself a pussy, ok?

SAMIR
Yes, I am also not a pussy.

MICHAEL
I'm gonna find out the hard way that I'm not a pussy if they don't
start treating us software people better.

SAMIR
That's right.

MICHAEL
They don't understand. I could come up with a program that could rip
that place off big time…big time.

Jag satt just och funderade på om vi som skriver här lite då och då (och speciellt PAP, allas våran chefpryglaröverste) skulle vara intresserade av att använda domänen officespace.se som jag råkar ha liggandes och skräpa? Är det intressant? Tanken var från början att fylla sajten med citat mm från Office Space, men jag orkar inte.

Nya tider, nya kort

Ibland vet man inte om man skall bli glad eller besviken:


THS har gjort sig av med THS-kortet. Numera är det Mecenatkort (med THS-design) som kommer i brevlådan varje termin. Förpassat till det förflutna är våra fina kortterminaler!

Nog för att vi (speciellt vordf) fick slita som fan för att få systemen att funka, men varför vara besviken? Det var ju våra företrädares fel :)

Jag är nu av Mecenat certifierad student...

Chicken-race

Idag vann jag ett chicken-race med min applikations "business-owner". Vi har varit på väg emot denna show-down i två veckor nu.

I korta drag kan man säga att han överspelade sin hand. Jag har varit väldigt drivande i våran applikation hittills, påhejad av min chef som tycker det är jätteskönt att slippa dra så mycket lass själv. Detta har dock skrämt min business-owner, eftersom han blivit mer och mer marginaliserad när jag tagit över rollen att speicificera business-requirements i allt större utsträckning.

Så, för två veckor sen drog han ett desperat power-move när han, i ett email, sa åt en av våra "kunder" att kontakta mig direkt för att reda ut detaljerna kring en vidareutveckling vi gör åt den kunden. Erfarna utvecklare känner igen den här manövern på en gång, det är när ens "business" tomte lyfter fram dig för att du ska misslyckas och lära dig din plats. Nybakade utvecklare tenderar falla hårt i den här fällan, jag gjorde det själv flera gånger i mina unga år. Numera ser jag sådana här "stunts" som en bekräftelse på att jag gör mitt jobb rätt.

Hursomhelst, jag beslutade att göra den här kontringen "by the book":

1. Sätt igång en intensiv dialog med kunden, och se till att INTE inkludera din business-owner i några email
2. Personen du har kontakt med hos kunden kommer initialt att vara nån low-level monkey, typ grafisk designer eller kanske en annan applikationsutvecklare. Se till att involvera den personens chef i dialogen och få med honom/henne i email-konversationer.
3. Om du lyckas få med personen hos din kund som tar det slutliga beslutet kan du gå vidare till Gå och inkassera ett "I WIN" kort på en gång.
4. När du har en tillräckligt djup email-konversation (typ 12-14 replies) med minst 2 iterationer av prototyper och respons ifrån kunden, CC:a din business-owner när du sätter in sista stöten och frågar kunden när de vill ha leverans.
5. Se din business-owner få panik när han inser att han är lika nödvändig som blyvikter på en flytväst.

Idag exekverade jag punkt 4 och punkt 5 lät inte vänta på sig. Jag fick snabbt tillbaka svaret ifrån min business-owner att jag framöver "ska inkludera honom i alla konversationer" för att jag "vill verkligen inte tala direkt med kunderna". A winnar is me.

RED SOX WORLD CHAMPIONS

Ord är överflödiga. Efter en 4 matcher lång uppvisning av total dominans tog Red Sox, som väntat, hem World Series för 2:a gången på 4 år. Fjärran är the Curse of the Bambino som beskylls för Red Sox 76:åriga torka innan 2004. Fjärran är Red Sox generationer som gläfsande underdog, ständigt överskuggad av Yankees. Idag etablerade Boston sig slutgiltigt som the Baseball powerhouse.

Starship Trooper

70-talet regererade:
Hot Gossip & Sarah Brightman - Starship Trooper .

Go Red Sox 2.0

Spänningen tätnar. Efter utskåpningen i den första matchen följde en tajt, defensiv andra match, slutresultatet: 2-1 Boston. Det var, vad jag fått lära mig, ett sk "pitching game". Igår var 3:e matchen och lagen hade förflyttat sig till Rockies hemma-arena i Colorado. Hemmaplan hjälpe dock föga och Red Sox tog hem den fajten med 10-5. Efter strålande pitching av Daisuke "DICE-K" Matsuzaka och en stark tredje inning hade Red Sox en, vad de trodde, konfortabel 6-0 ledning halvvägs igenom 6:e inningen. Colorado kom dock tillbaka och reducerade till 6-5 inför 8:e inningen genom 2 runs på en trött Matsuzaka och 3 ytterligare på Bostons relievers Timlin och Okajima. Det hjälpte dock inte och precis som i första matchen trillade hjulen av Colorados vagn i de sista inningarna och Boston kunde avsluta matchen i defil.

Ikväll spelas vad som kan vara den sista matchen i 2007 World Series. I nuläget är det nog ingen som tror att Rockies kan vända 3-0 underläget emot ett Boston som ser överlägset ut i alla kategorier, pitching, fielding och hitting.

Som kuriosa kan nämnas att de beräknades att minst lika många Japaner som Amerikaner bänkade sig framför sina TV apparater för att få se DICE-K pitcha emot Rockies' Kazuo Matsui, två av de mest kända japanska spelarna i MLB.

No pain no gain

Jag har nyligen fått förståelse för frasen "No pain no gain". Människor som går till gymmet förväntar sig smärta och plåga som indikation på framsteg. Det verkliga målet med träningen torde vara att kunna visa upp stiliga fjädrar i en parningslek. Men vi är inte så långsiktiga. Omedelbar smärta är substitutet.

Det allra tydligaste exempel som finns är kanske munsköljmedlet Listerine. Här är formeln mycket enkel. 20 sekunder smärta => munnen är helt ren. Det känns lite som att dricka klorin, följt av att kinderna domnar av. Inte konstigt att TV-reklamen visar gamla sjötulpaner lossna från skrovet på en motorbåt!

Hade jag tröttnat för ett halvår sedan om det inte gjort ont? Helt seriöst är svaret ja.

GO RED SOX!!!

Ikväll, om mindre än en halvtimme, börjar första omgången av Baseball World Series. Boston "Red Sox" vann finalen i American League efter en heroisk upphämtning ifrån ett 3-1 underläge emot Cleveland Indians för att vinna med 4-3. De sista 3 matcherna vann Red Sox med totalt 30-5. Emot dessa giganter av män på Fenway Park står Colorado "Rockies". Nu ska jag bänka framför TV:n och njuta av Josh Becket's magiska pitching och Manny Ramirez mäktiga svingar.

RED SOX!!!

Blod i djupet

Haggar bröt vattenytan och drog ett djupt andetag. Smaken av järn med en bitter underton gjorde sig påmind, som en gammal vän. Det röda skimmer som täckte allt i hans synfält gjorde honom förvirrad för ett ögonblick, men han insåg snabbt att det var blodet som forsade ifrån hans spruckna ögonbryn. Järnsmaken kom nog därifrån också. Smaken var bekant. Det smakade...go-time. Upphetsningen gjorde den bittra bismaken starkare, adrenalinet som forsade igenom hans blod och brände av de sista stråna i den svaga tråden som höll honom kvar i mänskligheten.

Han visste att rovdjuret cirklade där nere under honom, han kunde känna närvaron. Han var rovdjuret och rovdjuret var han och båda visste instinktivt, i djupet av sina mest uråldriga medvetanden att den här matchen var för alla kulorna. Rädslan fanns inte längre, den hade för länge sedan ersatts av vredens blinda galenskap. Vrede och någonstans där bakom, hopp. Hopp om att denna motståndare kanske skulle visa sig värdig. Att denna motståndare skulle skulle vara den som äntligen släppte honom lös ifrån den grymma förbannelse som var hans verklighet, ifrån ansiktena och skriken som följde honom vart han än flydde.

Eller inte. Han drog ett djupt andetag, stoppade kniven mellan tänderna och dök ner i den mörka avgrunden igen. Emot ytterligare ett öde, ett av oräkneliga öden redan bakom honom, inget olikt det andra.

Konsten att söka på internet

På min och min kompanjon anders blogg Travelaid.se får vi ganska mycket trafik från sökmotorer och ibland tittar jag i cachen i statistikprogrammet efter vad folk söker på för att komma till oss.

Igår kom någon in via the mother of all sökfraser:

"ett test för att se om man har damp"

Google it.

Tonåringarnas hjälte - samhällets rebell

Vi lever alla i förnekelse; i tyst längtan efter att tillfredsställa vår mörka sida. Vissa förkastar amerikansk vapenkultur, för att sedan finna "The American Experience". För min del handlar det om rebellens romantik. En dag skulle jag från barrikaderna skrika "Freedom!" och se samhället störta samman, för att se en ny och rättfärdig ordning växa fram.

Näckrosen, på tunnelbanans blå linje - det var där det skedde. Det var en onsdag, sent på kvällen och jag saknade SL-kort. Modigt stegade jag mot spärren... nu skulle det ske! Men moralens väktare hejdade mig och ledde mig fram till spärrvakten. "40 kronor om du köper kontant", sade hon. Bubblande ilska över denna djupa orättvisa fick mig att minnas mina ursprungliga avsikter.

I brist på rebellens frihet kan man bli en hjälte på rationella grunder. "Det är ju sent och förmodligen ingen kontroll", "Jag har ju alltid betalat annars", "Jag skall ju bara 4 hållplatser", "Vad får man för skattepengarna egentligen?!". Jag svor åt spärrvakten, mitt vittne allena, och tog sedan ett elegant skutt över spärren! Hon såg bistert på mig - kanske medveten om den samhällets nydaning som säkert skulle följa.

Jag gick ned för rulltrappan. Detta var farlig mark; bäst att vara uppmärksam. Väntan på perrongen gick bra, tåget kom och jag satte mig strategiskt för att kunna ha uppsikt om det skulle kliva på en grupp kontrollanter. Strax före avgång från Solna C klev tre män i svarta jackor på. Hjärtat rusade och jag greps av en närmast desperat vilja att kasta mig igenom rutan, ut på perrongen.

Men det var ett falsk alarm. Männen tillhörde "Lugna Gatan". Jag lyckades dock inte lugna mig. Min deodorant tappade helt sin verkan! När jag klivit av vid Rådhuset väntade den sista prövningen: utpasseringen genom spärrarna. Jag var nervös när jag åkte upp för rulltrappan, beväpnad med en lögn om vem jag var om jag skulle åka fast.

Är det så rebellens modiga och vackra kamp skall föras? Svettig, nervös och svekfull? Nej, faktum är att jag förlorade kapen redan när jag valde att låta rationella argument motivera mitt brott. Stockholmsnatten hade samma skimmer som vanligt, samhällets bojor lika tunga. Vad hände med den fria morgondagen? Jag gick ner till Pressbyrån och köpte ett 30-dagarskort för 630 kronor.

Jag blev aldrig tunnelbanans William Wallace

NYC Sightseeing

Jag har min vän Jenny på besök just nu, varför jag gjort och sett mer av NYC på de 3 senaste dagarna än på de 3 månaderna innan. I fredags gick vi ut och käkade i east Village. I lördags gick vi på Museum of Modern Art, shoppade och gick på bio.

Idag fick vi för oss att Coney Island är något som måste upplevas i New York. Sagt och gjort tog vi bilen och åkte dit. Gick upp och ner på boardwalken och doppade fötterna i vattnat vid Brighton Beach. Sen åkte vi in till Manhattan, käkade burritos och stod 20 minuter i kö för att köpa muffins på Magnolia Bakery.

Jobbet har varit lite kaotiskt senaste veckan. Jag, min manager och min beställare kör nån form av skilsmässobarns rutin på varandra. Varje gång min beställare vill försöka smyga in någon enhancement i projektet som inte är täckt av nuvarande requirements spec så kommer han till mig, för han verkar tro att det är lättare att få mig att säga ja än att gå till min manager och fråga. Vilket självfallet är helt fel. Jag har precis lika lätt att säga nej som min chef har. Hans senaste move var att helt enkelt försöka förbipassera oss helt och hållet. I fredags CC:ade han mig på ett email till en manager för ett brand-team där han helt sonika sa ja till att implementera en request ifrån dem och sa åt dem att kontakta mig för att reda ut detaljerna. Ganska korkat av honom, för han kommer se ut som en riktig idiot när jag förklarar att jag inte kommer göra jobbet han lovat.

En snubbe jag behöver för mitt projekt försökte köra "Power Word: Deny Meeting Request" på mig i tre dar. Till slut fångade jag honom i hans kub satt där tills han gjorde mina grejer bara för att bli av med mig. Inget slår kraften av att vara irriterande. Annars är det i stort vad jag gjort på senast. Jagat folk för att få dem att göra shit jag behöver få gjort. Önskar jag hade mer tid att göra lite "riktigt" arbete.