Floderna i Somalia

Jag längtar tillbaka till ”gamla” EAC. På den tiden kunde en svepare göra 11-12000 Floriner på en resa runt Shabele-Jubba, inklusive mutor till ökenpolisen. Efter Konfucianerna tog över The East-Africa Confederacy kan man vara glad för hälften. Inga mutor längre dock, inga poliser, inga gränsvakter. Varför slösa tid på sånt, bara släppa ut några hundra nanomiter och ladda ner sporerna efteråt. EAC påstår att nanomiterna stänger ner sig när de kommer längre än 10 mil ifrån kusten, men alla vet att det inte är sant. De har hittat aktiva ’miter i Hong Kong och Rotterdam och det är allmänt känt att alla EAC ambassader har sporuppsamlare. US-Korea har himlen full av keyhole satelliter, EAC har gödslat jordytan med nanomiter, mellan dem är det inte mycket som är hemligt i världen längre.

För allianserna betyder det att de inte kan finansiera sina osanktionerade krig med off-market opium längre. För mig betyder det att jag inte kan bygga min pension på att skeppa metaplasma till friarméerna. Well, Ogaden kåren får väl köpa sina vapen av fransmännen, som alla andra olicensierade arméer. Jag skulle kunna flytta söderut, men kalvinisterna nere i Stor-Rhodesia är så förbannat knepiga att göra affärer med. Dessutom trivs jag här. 3 år till så kan jag få en säljrätt för huset i Mogadishu och flytta ner till Kismaayo, kanske leasa ut sveparen till en underkapten och köpa in mig i en oceanlastare. Eller ansöka om registrering som frilansande tullagent för EAC eller någon av de flytande enklaverna. Många av mina gamla piratkollegor gick den vägen. Eller blev svepare, som jag.

Fredag

"Jobbar hemma" idag eftersom jag känner att en förkylning håller på att smyga sig på mig. IM, telefonkonferenser och NetMeeting hindrar ju numera inte folk från att störa en även när man inte är på kontoret, så produktiviteten har flukturet något.

Hade konferens tidigare idag med en "requirements analyst" om ett kommande projekt för min applikation. Det är alltid intressant hur folk på "den" sidan av bordet antar att eftersom vi är "techies" så varken bryr vi oss om eller förstår någonting om business sidan av ett projekt. Således inledde han mötet som alla andra "analysts" inleder sina möten, med att säga "I'm not a developer so I won't be able to answer any technical questions". Vad han inte inser eller förstår är att när vi utvecklar saker så beror de tekniska lösningar vi väljer helt och hållet på den underliggande affärsprocessen. När vi då börjar ställa frågor angående affärsprocessen och han svarar "well, we haven't really hammered that out yet" så är det inte mycket vi kan säga utom "well, you go ahead and figure that out and get back to us". Den här eviga klyschan att "tekniker förstår inte affärsprocesser" är helt fel. Det är "analytiker" som inte förstår att vi kan inte bygga ett system om de inte först kan bestämma sig för hur systemet ska fungera, vilka problem det ska lösa och vad användaren ska kunna göra med det.

Mognad

Där jag jobbar kallas vi som producerar saker för "resources". Det får mig att känna mig speciell, älskad och uppskattad. Jag är en "resurs". Jag har ett identifikationsnummer, en debiteringskod och en enhetskostnad. De kallar det inte ens tim-kostnad. Tid är "enheter". Väldigt relativitetsteoretiskt. Min existens kan i alla tänkbara situationer beskrivas i termer av mitt identifikationsnummer, min debiteringskod och min enhetskostnad. Nervcentrat och ryggraden i denna hyllning till individens oförstörbara värde är det tyska rapporteringsssytemet SAP. Ironin i detta är lika uppenbar som den är förkrossande.

Dr Phil says:
SAP, sprachen sie, motherfucker?!!

Men jag driver ifrån ämnet. Idag fick jag min nya "resurs". Den nyanställde jag utlovats till mitt projekt började äntligen och jag fick en möjlighet att sitta ner en kort stund med honom. Mannen verkar skarp som en Global-kniv, vettig, eftertänksam och med gott om sunt förnuft. Det fanns en tid då min omedelbara reaktion på en sån människa var "hur ska jag förstöra honom". Min krokodilhjärna skulle omedelbar reagerat på honom som ett hot emot min position och utforskat alla medel med vilka jag kunnat torpedera honom. Nu var min enda tanke "fan va skönt, en snubbe som inte har hål i huvet som jag kan dumpa uppgifter på och de blir gjorda utan att jag behöver sitta bredvid och hålla honom i handen". Jag vet inte om det är mognad eller jag som börjar bli svag. Det kanske är samma sak.

Hade en tämligen trivsam helg för övrigt. Ben och Shelly bjöd med mig till deras vänner Antony och hans fru Mary-Anne på BBQ i Lördags. Han var Sydafrikan och hans fru Irländska. Resten av sällskapet var en blandad mix av Skottar, Britter, Irländare, Australiensare och Sydafrikaner. Det var, typ, 3 Amerikaner med på festen. Vi drack öl, käkade burgare och snackade fotboll (den Europeiska sorten). Sen drog vi hem till Ben och Shelly och jag, Ben och Adam lirade Xbox och drack Bourbon till 4 på morgonen. På söndan drog till skjutbanan och sköt pistol. Good times, good times.

Back to back

Back to back möten hela dan. Började med att jag blev insugen i ett pick-up möte på förmiddan med en annan grupp. De vill använda min applikation som bas för ett intiativ de håller på med i ett annat projekt. Satt och småfnissade åt deras kravspec, som var helt bizarr och lyssnade på mötet med ett halvt öra. Sen hajjade jag till när deras PM helt plötsligt häver ur sig att de behöver en cost/time estimate för anpassning av min applikation innan dagens slut. Jag och min chef tittar på varandra och undrar båda om de skämtar. Efter ett litet tag inser jag att deras PM hållar på att dra en galet hård jari på min chef. Han vet att min chef har problem med sin budget och just nu inte tillräckligt med Capital Projekt pengar för att kunna ha kvar alla sina gruppmedlemmar nästa år. Så de dinglar den här mumsbiten framför näsan på honom när de vet att han inte kan säga nej. För att gnida in det lite extra så ger de oss en eftermiddag att komma fram med en estimate på en kravspec vi såg för första gången idag. Mästerligt drag, jag var mycket imponerad.

Efter det var det bara att lägga ner allt annat och låsa in sig på chefens kontor och börja mangla nummer. Jag, min chef och två andra ur gruppen hade ett stafettmöte hela eftermiddagen. Vi kom och gick om varandra, eftersom vi alla hade andra möten också. Det var som en liten dans. Under en period av typ 15 minuter hade vi två olika telefonkonferenser och ett sidomöte rullandes parallellt med vårat estimation möte i samma rum. Mitt största problem var att jag lovat min businesscustomer att släppa en patch med några bugfixar på Tisdag. Med våran byråkrati innebär det att jag var tvungen att ha en QA release och en change-ticket inne idag senast. Slutade med att jag satt kvar på kontoret till halv elva för att hinna få in min ticket efter vi var klara med budgetmanglingen. Bäst för min andra chef att han godkänner min övertid för de här galenskaperna.

Dock hoppas jag att vi kan få en slice av det här nya projektet. Mina motiv är helt och hållet egoistiska, för det skulle öka chansen att jag kan fortsätta debitera timmar efter jag kommer hem till Sverige.

Tjuv och Polis

I Lördags ringde jag polisen på en biltjuv. Kul historia, ungefär vid midnatt hör jag ett bilalarm tjuta nedanför mitt fönster. Irriterad tittar jag ner på parkeringen bredvid byggnaden jag bor i och ser en bil stå och blinka. När jag vänjer mig vid mörkret ser jag att någon står bredvid bilen och det ser ut som han fifflar med nån lång mockajäng i dörren på passagerar-siden. Nu bor jag i och för sig på 22:a våningen, men jag var säker på att han försökte "fiska" upp låset igenom dörrkarmen eller fönstret. Hursom, normalt skulle jag inte brytt mig, men tjutandet var väldigt irriterande. Till på köpet var tjuven uppenbarligen värdelös, för han kunde inte få upp dörren för att rädda sitt liv. Efter att ha stått och glott på skojaren i typ 5 minuter gav jag upp och ringde polisen.

Två faktum gör den här historien en smula humoristisk

1. Bilen stod på ett område där det är parkeringsförbud
2. Tjuven hade en bärgningsbil

Jag tänkte, den här skurken kanske inte är så dum ändå, maskera sig som en bilbärgare. Polisen kom i alla fall och började jobba över snubben och jag gick och la mig.

I morse när jag var på väg ut hade någon skjutit in en printad A4 under dörren som varnade för att parkera på parkeringen bredvid byggnaden och att de bärgar bort bilar som står där utan tillstånd. Sen ombads hyresgästerna att inte ringa polisen när bärgarna var där för att forsla bort bilar. Bättre start på dagen kan man inte hoppas på.

Tyvärr gick inte resten av dagen i samma muntra tonart. Lyckades inte få någon arbetsro. Så fort jag satt mig tillrätta och kommit igång kom någon och störde mig med nya ovesäntligheter. Telefonkonferensen jag satt upp på eftermiddan kraschade när nätverket gick ner i byggnaden och alla telefoner slutade fungera. Good Game, networkingteam. Imorgon börjar det 2 nya medarbetare (zombier), och jag har utlovats att få en av dem till mitt projekt. Eftersom mitt projekt dels är ett "CP" (Capital Project, projekt med egen budget), dels en applikation med gränssnitt emot kund har vi viss status, speciellt med att sno åt oss nya resurser eftersom vi har "råd" med dem. Det ska bli roligt att få en ny "minion" att bossa runt med.

Working as intended

Jag sitter här och konstaterar att jag haft en mycket bra vecka. Misstänkt bra. Har kodat mig igenom en grabbnäve use-cases, stabiliserat min mjukvarudesign och min UI design. Har fått fram en datamodell (ja, eller vad man kan kalla den efter dataarkitekterna våldtagit min ursprungliga idé som en hejarklacksledare på roppe) och byggt den essentiella abstraktionen ovanpå. Jag väntar på att "den andra skon ska falla" som uttrycket går. Det känns upplagt för att alla requirements kommer ändras i nästa vecka och jag får börja om från början. Fick dåliga vibbar idag när min business-customer började svamla om "re-scoping" och "re-evaluation of business requirements". Them's FIGHTIN' words, boy! Mannen är en mänsklig U-sväng, funktionalitet som var affärskritisk igår har idag helt plötsligt blivit en "future enhancement". Jag kan i och för sig leva med lite kaos på requirementsfronten. Mycket bättre än en lallare som stapplar runt utan några idéer alls. Enda problemet är att varje gång han rycker en ny halvdöd kanin ur sin magiska requirements-hatt måste jag sitta i en timme eller två och göra en designanalys och en tids-/kostnadsuppskattning.

Vi använder ClearQuest för defect- och change-tracking och jag blev inlagd i systemet den här veckan (tog inte mer än 2 månader). Stor humor finns att hämta i ClearQuest. Idag slog jag personligt rekord när jag lyckades stänga 2 av 3 defect-tickets med motivering "Functioning as designed", en synonym till "Working as Intended". "Working as Intended" är alla ingenjörers och teknikers silverkula. Det är programmeringens motsvarighet till en Flawless Victory - Fatality i Mortal Kombat. Jag tror jag börjar irritera en av QA killarna ordentligt, vilket jag ser som en stor personlig framgång. Idag la han in en defect-ticket emot mig för att han tyckte att "Default sorting of results does not conform to established standards". Jag tror det var i ren desperation efter att jag gav honom 2 Working as Intended tidigare i veckan. Jag hade inte hjärta att göra det en tredje gång idag, det skulle vara lite som att sparka på en krympling. Istället sänkte jag severity till "5 - Insignificant impact" och importance till "5 - No priority" innan jag gick hem i eftermiddags.

- OMFGZ, DEFECT!!!
- lol, NO. leaning as intended.
- Fck, owned :(

Medieval Management Resources

Not getting the most out of your business? Your employees not performing at their best? We can help you, with our famous series of employee motivation seminars and workshops! You'll never regret putting your faith in Medieval Management Resources, the Masters of Management, Leaders of Leadership, the most cutting edge theories on Human Resources the 15'th century has to offer.

Whipping and You.
The bread-and-butter of employee motivation, used by seasoned managers everywhere. Janitor giving you lip? Whip him! Seamstress demanding time off to "deliver a baby"? Whip her! Stable-hand stealing hay to "keep his family warm"? You guessed it, whip him!
Our hands-on workshop will teach you advanced new techniques that will keep you swinging all day long. Employ liberally and watch your business rise to new heights! Don't believe us? Listen to this testimonial:

"Whipping and You" taught me invaluable lessons, benefitting me daily in my labour to keep the dirty heretics at bay and shutting up those traitors to the faith who claim i like whipping to much.

Tomás de Torquemada,

confessor to Queen Isabella and Grand Inquisitor of Spain.

Management by Stoning.

Nothing says "keep up the good work" like a sharp rock to the face.

Burning, Hot Oil - theory and practice.
Aimed at savvy senior managers at your larger establishments. Many complain that employing burning oil is overly labourous and impractical. We disagreee. Flooding the first floor with searing, hot oil is sure to keep your peons on floor 2 from slacking off and well worth the extra costs. Dipping random people in the deep-fryer has also proven to be VERY inspirational and an appreciated event on company outings. Sign up for the Executive VIP Package and the seminar includes a complimentary one-day peasant hunt!

Do's and Don'ts of Scorpion Pits.
Budding entrepreneurs often find the beauracracy and regulations associated with building their first scorpion pit overwhelming to their start-up. We'll give you a step-by-step on how to get through this process without problems, all the way up to throwing the building-inspector down your newly dug pit and getting away with it!

Gladiator Games, the Promotional Ladder.
Cut the red tape of performance-reviews and union-negotiations and keep your employees constantly striving to deliver top-notch performance. Added benefit of removing squemy sissies from your management staff. Seminar includes introduction to the handling and feeding of vicious lions.

Don't hesitate, order our full catalogue today! Keep your edge, or it could be you tied to the whipping-post next time.

Att uppfostra sin kund

Som jag tidigare nämnt har jag 4-5 olika chefer som tävlar om att säga åt mig vad jag ska göra och i vilken ordning. Nyligen fick jag en ny när min "business-customer", dvs personen som leker "kund" i mitt projekt, anställde en ny zombie att ta över mitt projekt. Detta här lämnat mig i en gyllene sits med en färsking jag kan leka runt med. Jag räknar med att jag har, typ, 2-3 veckor max på mig innan han är tillärckligt varm i kläderna för att börja sturska upp sig, men än så länge är han som en fågelunge som trillat ur sitt bo.

Gummo: Hey you! Den här funktionaliteten måste fixas omgående. Jätteviktigt!!! Måste ut i en patch så fort som möjligt!
Jag: Well, visst. Om du vill prioritera upp det här över mina andra assignements och rusa ut en patch så kan vi väl göra det. Dock borde du veta att det är en hel del "overhead" i att göra en release-patch. Åtminstone 5-6 dar går åt i utveckling, testning, integration etc. Men om du vill att jag ska göra det så är det bara att säga till. Du kan väl CC:a min manager också så han vet att du lagt om min planering.
Gummo: Öööh, well, prioritize you say. Hmm, kan du inte göra det här parallellt med vad du gör nu?
Jag: Sorry, kan inte göra så. Måste clear:a det med min chef först och registrera en change ticket för att kunna släppa en patch. Hursom, jag diskuterade den här saken med din chef för 2 veckor sen och han tyckte vi kunde gå vidare släppa en fix i nästa major release.
Gummo: Ööööh, hmmmm, ok. Well, jag föreslår att vi...väntar tills nästa major release. När är den?
Jag: Oh, snart, mycket snart. I'll let you know!
Gummo: Ok...tack då...ta möte nästa vecka?
Jag: Sure, whatever you want. [Gummo has invited you to a meeting->Reject]

Jag har annars lyckads få massvis gjort de senaste dagarna. Jag har tagit upp ett roterande schema att byta arbetsplats med jämna mellanrum så ingen kan hitta mig, och det har gett mig mycket lugn och ro. Jag räknar kallt med 3-4 dar till av hög produktivitet innan "de" hinner ikapp mig och drar ner mig igen.

Ikväll ska jag för övrigt göra min första release, vilket är lite spännande. Alltid kul att få skeppa ut sin första barkbåt i produktion. Det jobbet jag gjorde förra sommaren är förvisso redan i produktion sedan länge, men jag var inte med när det skeppades, så det räknas inte riktigt.

Avslutar med en riktigt obehglig bild jag hittade på en av Christers rullar ifrån Tokyo i april.

UNDER THIS FUR-SUIT BEATS THE WARM, GENTLE HEART OF A SERIAL RAPIST

Nevar forget

NEVAR FORGET

The American Experience

A well regulated militia being necessary to the security of a free State, the right of the People to keep and bear arms shall not be infringed.

Amerikanska konstitutionen, 2:a tillägget.

Jag har aldrig kunnat relatera till Amerikaners affinitet för vapen och den närmast fanatiska geist med vilken vissa predikar denna fråga, både för och emot. Sen har jag aldrig hållit i en pistol eller skjutit med en. Den cyniska, kvasi-intellektuella sidan av mig kanske vill se ner på vapenentusiester som inavlade bönder, men den vrålande gibbon-apan som evolutionen fortfarande inte suddat ut ur mitt undermedvetna nickar uppskattande och konstaterar att "eld-pinnen" är en mäkta imponerande uppfinning som ger hår på bröstet och får kvinnor att vilja bo i min grotta.

Allt det där ställdes på ända idag när jag följde med min polare till skjutbanan. Min interna debatt förs inte längre i akademiska termer och gibbon-apan vann med 1.000.000 poäng. Med varje skott jag sakta klämde iväg med min väns Sig Sauer P226 9mm sjönk jag djupare och djupare ner i en flytande, rosa vapentrans. Mitt liv sjönk in i sig själv när jag skalade av lager för lager, som på en lök, tills allt som återstod var andning, finger, sikte, måltavla och ett kittlande löfte om åskknallen och rekylrycket när roterande, hel-mantlat bly jagar ljudvallen nerför skjutbanan. Jag har funnit Nirvana, det är en plats och det är Ray's Gun Shop And Shooting Range, Plainfield, New Jersey.

Efter vi bränt av en 200 rundor åkte vi hem, grillade hamburgare och rengjorde pistolerna. Fucking excellent.

void *

Idag var en dag av trivia. Ingenting av värde att notera för posteriteten och ingenting av omedelbart humorvärde.

8:00 Klockan ringer
8:40 Går upp
8:41 Äter en skål rice-krispies och tittar på slutet av ett avsnitt av 'Charmed' (vilket visade sig vara sista avsnittet på sista säsongen. Hade inte sett det förut så jag bannade mig själv för att jag snoozade i 40 minuter och missade hela avsnittet)
8:55 Dusch, tandborstning, påklädning etc.
9:01 Hissen till garaget, in i bilen, åka till jobbet
9:15 På kontoret, kaffe, snus, kolla email
9:20 Mailar Prasada och undrar varför min applikation ej är uppdaterad i Houston miljön
9:21 Prasada mailar tillbaka och säger att det är gjort
9:23 Mailar Prasade och upplyser att nej, det är faktiskt inte gjort
9:24 Prasada mailar och säger att han gör det nu, verifiera om 10 minuter så han hinner recycla JVM:erna
9:25 Mailar dataarkitekten och frågar vart min satans datamodell är
9:30 Får svar ifrån dataarkitekten att vi ska ha ett *möte* och diskutera det
9:31 Får mötesinbjudan ifrån dataarkitektens minion för i eftermiddag
9:34 Mailar Prasada och informerar att, nej, min applikation är fortfarande inte uppdaterad
9:50 Får svar ifrån Prasada att han inte kan göra det för att bla bla bla bla bla bla
9:55 Kopierar manuellt ut min distrubution via jump-servern till alla applikationsservrarna.
11:00 Klar med kopiering, mailar Prasada och ber att han pretty-please väl kan deploya dom nu när jag kopierat ut dem till alla maskiner
11:05 Skriver klart min change-request ticket för releasen på tisdag. Jagar min chef för att få den approvad.
11:30 Prasada mailar att min applikation nu är deployad i miljön i Houston.
11:31 Houston-miljön craschar
11:40 Får en uppdatering på datamodellsmötet till senare i eftermiddag
11:41 Får en uppdatering på datamodellsmötet till igår
11:41,5 Får en uppdatering på datamodellsmötet till i eftermiddag
11:42 Får en uppdatering på datamodellsmötet till på fredag
11:43 Får en uppdatering på datamodellsmötet till om 2 minuter
11:44 Får en uppdatering på datamodellsmötet till imorgon
11:44 Får en uppdatering på datamodellsmötet till samma tid imorgon
11:45 Mailar till dataarkitektens minion och ber honom att bestämma sig när han ska ha sitt möte, eller i alla fall sluta spamma mig och Learn2Fucking Use Outlook.
12:00 Lunch. Kyckling med ris i kafeterian och en russinkaka. Mums mums.
13:00 Houston miljön funkar igen. Upptäcker att min applikation inte gör det för att Houston kör andra versioner av JAVA och appserver än QA och produktionsmiljön. Patchar och kör en ny build till QA.
14:00 CITRIX jump-servern får fnatt så att alla delar på samma remote desktop. Vi har roligt i en halvtimma med att skapa filer på skrivbordet med löjliga namn som alla kan läsa. Sen tar de ner jump-servern.
14:45 Får en uppdatering på datamodellsmötet till imorgon
15:00 En i QA teamet kommer till mig med en screen-shot på ett felmeddelande i min applikation där det står "ERROR MESSAGE SPACE FOR SALE". Hon undrar om det är "working as intended". Först tror jag att hon skämtar, men när jag inser att hon inte gör det säger jag att "yes, it's working as intended". Sätter igång att hitta och ta bort felet till nästa release.
15:30 Försöker för n:te gången i ordningen få tillgång till login för databasen i Houston miljön, fortfarande utan resultat. Leker med SQL för att förstå hur GROUP BY ROLLUP funkar.
16:30 Kodar i en halvtimme på nyutveckling.

Summa: 30 minters vettigt arbete. På plussidan fick jag min första utbetalning ifrån företaget idag. Tog bara 2 månader.

Have no mercy

Med de senaste problemen på den globala finansmarknaden, initierat av dåliga utsikter i den nordamerikanska sub-prime mortagage sektorn, osäkerhet på energimarknaden och eftersatta reformbehov av den västeuropeiska arbetsmarknaden står väst-ekonomierna inför ständigt ökande risker för en recession. Det har även visat sig svårare och svårare att kompensera för detta med traditionella medel (låna penagar av China, sno pengar av Afrika). Således måste vi förlita oss på våran egen driftighet och uppfinningsrikedom för att lyfta oss ur denna svacka och inga är bättre på detta än Amerika. Med samma målmedvetenhet och gung-ho attityd som nybyggarna kontinuerligt pressade gränserna västerut, pressar den amerikanska konsumtionsindustrin gränserna för meningslösa produkter utåt och uppåt.

Allas våra hopp ställs nu till Microsofts kommande lansering av Halo 3. Hela landsdelars framtid är i vågskålen när tävlingen är i full gång om vem som kan lansera de mest hjärndöda spin-off produkterna till detta kulturfenomen och vem som kan packetera dem mest effektivt för den köpstarka och svårflörtade "Generation: Extreme!!!". Pole-position i detta race, med en solid erfarenhet av att sälja skräp till överpris till korkade dumskallar, innehas säkerligen av Mountin Dew. Senaste tillskottet till deras EXTREMA produktkatalog är Mountain Dew GAME FUEL. Lanserat i en Halo 3 Limited Edition hälsas den av fanboys och datanördar världen över med gränslös entusiasm.

I said DO THE DEW, BITCH!

Detta monument till västvärldens förfall marknadsförs med sloganen "Chugg it and have no mercy", vilket ironiskt nog är precis vad de trycker på Budweiser-flaskorna de skickar ner till soldaterna i Irak (säkerligen inte sant, men vore herrans kul).

Idag var det "Labor Day", vilket innebär nationell helgdag. För mig innebär det en förlust på $704 i fakturering, brunch på en måndag, en tripp till Best Buy och en stor dos World of Warcraft. De borde döpa om det till "No-money Day".