Jag har aldrig kunnat relatera till Amerikaners affinitet för vapen och den närmast fanatiska geist med vilken vissa predikar denna fråga, både för och emot. Sen har jag aldrig hållit i en pistol eller skjutit med en. Den cyniska, kvasi-intellektuella sidan av mig kanske vill se ner på vapenentusiester som inavlade bönder, men den vrålande gibbon-apan som evolutionen fortfarande inte suddat ut ur mitt undermedvetna nickar uppskattande och konstaterar att "eld-pinnen" är en mäkta imponerande uppfinning som ger hår på bröstet och får kvinnor att vilja bo i min grotta.
Allt det där ställdes på ända idag när jag följde med min polare till skjutbanan. Min interna debatt förs inte längre i akademiska termer och gibbon-apan vann med 1.000.000 poäng. Med varje skott jag sakta klämde iväg med min väns Sig Sauer P226 9mm sjönk jag djupare och djupare ner i en flytande, rosa vapentrans. Mitt liv sjönk in i sig själv när jag skalade av lager för lager, som på en lök, tills allt som återstod var andning, finger, sikte, måltavla och ett kittlande löfte om åskknallen och rekylrycket när roterande, hel-mantlat bly jagar ljudvallen nerför skjutbanan. Jag har funnit Nirvana, det är en plats och det är Ray's Gun Shop And Shooting Range, Plainfield, New Jersey.
Efter vi bränt av en 200 rundor åkte vi hem, grillade hamburgare och rengjorde pistolerna. Fucking excellent.
3 comments:
eeeexcellent
Mmm...det är så man blir lite sugen på en tur till skjutbanan... Gibbonapan vann trots allt i mitt liv när jag var 10 eller så... ;o)
"we could be heroes"...
Post a Comment