Prioritetslista

Jag har 4 chefer och 2 till utöver det som tror att de bestämmer över mig. Väldigt sällan har dock någon av dem ballar nog att säga åt mig vad jag ska göra och när de väl gör det så ignorerar jag vad de säger i de flesta fall. Jag är som en hund, så länge inte husse skäller på mig så kommer jag fortsätta att käka hans läderskor, dricka ut toaletten, kissa i hans säng och lämna döda gnagare överallt i hans hus. Och eftersom alla de olika personerna har helt bizarra korsförhållanden till varandra krävs typ 0.1% av mitt intellekt och fantasi för att spela ut dem emot varandra.

1. Chef nr 1 säger åt mig att göra uppgift A


2. Jag går till chef nr 2 och erbjuder mig att göra uppgift B, chef nr 2 säger att B har högre prioritet än A


3. Jag vet att chef nr 3 har desperata problem med uppgift C, så jag säger till honom att jag gärna skulle hjälpa honom med det eftersom han bad mig förra veckan (vilket han inte gjorde, men han har minne som en guldfisk). Dock säger jag att han måste övertyga chef nr 2 att släppa mig först.


4. Jag ber chef nr 4 att prata med chef nr 1 för att fastställa prioritetsordningen mellan A, B och C


5. Medans chef 1,2,3 och 4 leker outlook-kull med varandra gör jag uppgift D, som jag egentligen ville göra från början.


6. 4 veckor senare är A obsolet för den ingick i D (vilket jag kunde sagt från början men orkade inte), B är gjord av någon annan och C är framflyttad till November.

Det här kanske får mig att verka illasinnad och konspirerande, men så är inte fallet. Jag råkar bara veta bättre än mina chefer om vad som ska göras och i vilken ordning. Men varför sitter du inte ner med dina överordnade och reder ut allt det här från början, frågar du mig. Därför att mina 4 chefer är det enda som står mellan mig och legionen av ytterligare chefer ovanför dem, och de är komplett lallande idioter. Jag giller mina 4 chefer, de lägger sig i så lite som möjligt, jag låtsas att de bestämmer. En utmärkt uppgörelse för alla parter.

Men till saken. Idag, i en sällsynt uppvisning av ledarskap, gav en av mina chefer mig en "prioritetslista" för nästa vecka. Han ska på semester och jag misstänker att han kompenserar för det.

Mina uppgifter inför nästa vecka, i prioritetsordning:

• Prioritet 1: "Compliance" testa existerande versionen av min applikation i den nya produktionsmiljön för att verifiera att miljön är OK.


• Prioritet 1: Slutför QA testning av fas 1 av nya versionen av min applikation så den kan gå live i existerande produktionsmiljön efter nästa vecka.


• Prioritet 1: Skapa en "change-control ticket" för release av ovanstående. Låter enkelt, men innefattar att producera en hysteriskt komisk rapport och delta i ett ännu mer hysteriskt humoristiskt "change-control review" möte.


• Prioritet 1: Fastställ datamodellen för fas 2 av nya versionen av min applikation (med dataarkitekten...)


• Prioritet 1: Finalisera business requirements för fas 2 och definiera de olika affärsreglerna i logiken


• Prioritet 2: Börja med design och implementation av fas 2

Låt mig använda en historisk illustration för den här situationen

MOAR CANNONZ!!!

Jag förutsätter att hans "prioritetslista" var ett förslag snarare än, säg, en direkt order. Förvisso innehöll hans email orden "important", "!!!", "marching-orders", "I", "expect", "this", "completed" men jag kände ändå att det var med glimten i ögat, speciellt eftersom han kom förbi senare och upprepade allt personligen. Således gjorde jag min egen prioritetslista.

• Prioritet 1: Se till att hitta nån annan som kan göra testningen
• Prioritet 2: Vara med på change-control review mötet. Efter allt jag hört verkar det vara humor man inte får missa. Som vi säger på net-speek, "doing it for teh lulz".
• Prioritet 3: Accelerera operation datamodell, eller som jag valt att kalla den: "Operation dataarkitektens Waterloo"
• Prioritet 4: Finalisera mjukvarudesign och interface av fas 2 innan nån annan döskalle på mitt team hinner klanta till det först.

Försäkring!

Djävulen styr helvetet ifrån ett hörnkontor på ett Schweiziskt återförskringsbolag.

Efter 4 olika försäkringsmäklare, 15 email, 10 telefonsamtal och över 30 sidor av olika blanketter ser jag ljuset i tunneln, jag är försäkrad! Jag har svarat på frågor om jag hyr ut jordbruksmaskiner, om jag bygger säkerhetssystem till kärnkraftverk eller satelliter eller om jag tillverkar artificiella hjärtan. Jag har fyllt i blanketter om min personliga, proffesionella och företagsamma historia. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag vrålat ut min frustration och nästan givit upp. Kafka ain't got nothin' on me.

HORRAY FOR BOOBIES!

Luttrad som jag är vid det här laget har jag ingen egentlig förhoppning om att min huvudvärk ska vara slut nu. Det var inte direkt mitt val att gå igenom den här skiten och jag skulle hellre käka krossat glas än att göra det igen. Det är min kund som kräver att jag har försäkring och jag är fullt inställd på att det här inte kommer tillfredställa dem ändå. Jag vet att tålamod är en dygd, men om Gud någonsin skulle tvingats skaffa "A+ minimum Best rating general, professional and/or personal liability coverage" hade han satt eld på hela skapelsen dag 2.

Hade en ganska inproduktiv dag för övrigt. Patchade en bug i min applikation, vilket tog 3 timmar att fixa, testa, bygga och släppa till QA. Hade möte på förmiddan med "min" dataarkitekt. Läsare av tidigare inlägg vet hur mycket älskar dataarkitekter och dagens övning gjorde inget för att ändra min inställning. Ett möte som borde tagit 10 minuter tog 1 och en halv timme och producerade 0. Läxan jag aldrig lär mig är att ju bättre förberedd man är med de här krossmongona, desto längre tid tar det.

Problemet är att alla dataarktitekter är klåfingriga kontrollfreaks. De måste få pissa in sitt revir och bevisa att de inte är lika meningslösa som slickepinnar med bajssmak. Kommer man dit med en datamodell man klottrat ner på en servett med krita och sen låter dem svamla i 10 minuter så brukar de låta en göra som man vill. Kommer man dit med en färdig modell, dokumenterad och klar så måste de sitta i en timme och leta fel och småtrams de kan ändra på.

Saker man inte ska säga

Sitter och jobbar i konferensrummet idag medans de har möte där samtidigt. Lyssnar med ett halvt öra och hajjar till när någon plötsligt säger "We have the final sollution to the authentication problem". Det blev tyst i några ögonblick medans alla funderade "sa han verkligen det där?" Sen försökte någon skratta lite nervöst, men slutade snabbt. Folk säger så dumma saker ibland.

Men nog om det. Kom tillbaka till gruvan idag efter en härlig helg i Stockholm. Jag, Erik och Bengt hade våran 30-års fest i Lördags, och vilken fest det blev! Vädret var strålande och båten vi chartrade för att köra ut festen till Bockholmen var den bäste inledningen möjlig. Efter det var det bara uppåt. Bordsplaceringen verkar träffat mitt i prick också, för alla jag pratat med gratulerade speciellt till middagen och vilket trevligt sällskap de hade. Vad ska man säga, jag kanske borde sluta upp med knapptryckeriet och börja ha fest professionellt istället.

Fick en massiv 3:e gradens av passkontrollanten på Newark när jag kom tillbaka igår. Han var inte överdrivet imponerad över hur mycket tid jag är i USA och grillade mig rejält vad jag sysslade med. Först förstod jag inte riktigt vad det handlade om, men sen suckade han och skakade på huvudet och sa "this is considered highly irregular, and I would normally have you taken back to The Office, but you seem legitimate so I'm not going to". Då förstod jag att mängden potential smärta var hög nu. Man vill INTE hamna i The Office. Amerikanska myndighetspersoner har en mycket välslipad utbildning och träning i att vara nedtryckande och skrämmande. Det spelar ingen roll att det du gör är regelrätt och ärligt, han kan köra upp sin batong i baken på dig och hitta på en anledning varför ändå.
Hursom, jag har kompilerat en liten lista på tips på saker man ska göra för att VERKLIGEN hamna i trubbel med myndighetspersoner i USA:

• Ljug


• Försök dölja sanningen


• Säg emot


• Tala i mun på personen


• Försök bortförklara dig


• Skämta till det


• Bli förnärmad och förolämpad

Om man konsekvent prickar av ovanstående lista kan jag garantera att ens liv blir mycket, mycket intressantare, och snabbt också.

Men livet går vidare och vi hittar alltid nya saker som irriterar oss. Just nu är jag extremt irriterad över att kanal 38 (USA network) envisas med att visa US open istället för Law&Order. Vem fan vill se tennis, seriöst.

Livet är en fest

Konferanssamtal

Vi brukar alltid ha högtalartelefonen på "mute" när vi sitter i telefonkonferenser eftersom vi sitter flera personer i samma rum och vill kunna diskutera emellan oss utan att störa resten av samtalet (och håna resten av idioterna i konferensen). Idag hade vi ytterligare ett av oändligt många "planerings" möten över telefon inför en flytt av våra system till ett nytt datacenter. Föremålet för dagens långbänk var performance testning av nya miljön, vilket alltid är toppenskoj. De här mötena är som amateur-night på¨stå-upp klubbarna när alla tokstollar kommer upp ifrån sina hålor och tror att deras åsikter betyder nåt bara för de råkar ha "assistant DBA" i sin titel.

Tyvärr glömde vi att klicka på mute och "råkade" hånskratta lite när ett ljushuvud kom med en osedvanligt korkad åsikt.

Mupp nr 1: "...bla bla bla performance base-line bla bla bla automated test-scripts bla bla if-I-just-keep-talking-and-talking-and-talkin-maybe-no-one-will-notice-I-have-no-earthly-idea-about-anything-and-I'm-pulling-this-right-out-of-my-ass-and-just-agree-so-I-can-go-back-to-surfing-buffy-the-vampire-slash-fic bla bla bla. So how about that?"
*tystnad*
Vi: "AHHHAHAHAHAHAHAAAAHAHAHAHAHAHAHHAAHHAHAHAHA"
Mupp nr 1: "..."
Mupp nr 1: "..."
Mupp nr 1: "Well, I suppose that answers my question..."
Mötesledaren: "Sorry, could you repeat that last part. I didn't really catch the end, someone was laughing really loud on the line."

Blev inte så mycket mer möte efter det, A winnar is we.

All Clear for Main Booster Ignition

Så, min release gick ut till QA i Fredags och om allt går som det ska finns den i produktion på Måndag kväll. Jag hann till och med sätta mitt förslag på avgränsning, krav och specifikation för fas 2 och få till ett möte med business zombierna på Tisdag.

Med allt detta förra veckan var jag tvungen att lägga fas-2 utvecklingen på is. Under tiden gick en annan grupp in och shanghaiade en av MINA team-medlemmar för att göra nån hjärndöd QA testning på deras projekt. Detta är vad som händer, man tittar bort ett ögonblick och så snor dina vänner ditt folk. Inte nog med det, de lyckades klanta upp sin release så till den milda grad att alla deras system (av vilka de flesta är affärskritiska) kraschade totalt i produktion i Fredags. Fucking well done. Det är tur att jag åker tillbaka till Sverige på Onsdag, för de kommer antagligen sno hela mitt team nästa vecka för att städa upp sin röra.

På Lördag smäller det, då är det 30-års skiva. Ser ut att kunna bli ett herrans partaj! Ska bli skönt att komma hem till Sverige över helgen också. Hade ett snack med min chef i veckan om mitt uppdrag. Som det ser ut nu har han budget att ha kvar mig åtminstone året ut. Jag tänkte försöka få kontakt med en immigration-lawyer jag fått rekommenderad i veckan för att sätta igång en ansökan om arbetstillstånd här i USA.

Regression testing

Eftersom jag arbetat de senaste 6 veckorna under uppfattningen att fas 1 av mitt nuvarande projekt inte skulle gå vidare till Quality Assurance förrens efter kodfrysningen i september kom det som något av en överaskning när jag fick nya marschorder idag. Fas 1 ska inte gå till QA innan kodfrysningen. Den ska gå till produktion. För att detta ska kunna hända måste jag ha en release klar imorgon, redo att gå in i QA i övermorgon. Eftersom jag fortfarande inte fått min beställare att godkänna skiten till att börja med så måste han godkänna det samma dag så QA testning och verifiering kan ske innan veckans slut. Det ger mig 1 dag i nästa vecka att fixa eventuella buggar och komma med en patch, för på tisdag nästa vecka måste den gå i produktion, annars är fönstret stängt till slutet på september. Det leder till:

1. Min beställare blir sur och skäller på min projektledare
2. Min projektledare kommer köra sin passiv-aggresiva rutin på mig
3. Jag blir tvungen att skriva sisådär 2 kilometer SQL script för att fixa de ändringar som min uppdatering skulle gjort automatiskt.
4. Skriva SQL i 3 dar kommer göra mig till en mycket vresig pojke.

Med dessa kittlande framtidsutsikterna i färskt minne satte jag mig med min checklista för produktion

1. Isolera kod för release (inte gjort).
2. Lokal "ren" check-build (inte gjort).
3. Få ett "ok" ifrån beställaren att det jag utvecklat är det han ville ha (minsta problemet. Han vet inte vad han vill ha.).
4. Code-review (hah, review this!).
5. Release-build i QA miljön (hålla tummarna och hoppas att allt kompilerar).
6. Test-plan (haha, skrev en på en post-it för en månad sen. Låt QA clownerna leka med den nöten).
7. Regressionstester (I HATE EVERYONE)
8. Till produktion (oh when the saints, goes marching in)

Regressionstestning är bara ytterligare en etikett på det allmänna förfarandet som icke hjärnskadade människor kallar "testa att skiten funkar". Konceptet togs fram för typ 100 år sedan av en hatfull mjukvaruutvecklare efter att hans fru lämnat honom för hans syster och tog med sig ungarna, hunden och hela samlingen av orginal Star Wars figurer, fortfarande inplastade i sina kartonger INKLUSIVE VINTAGE 1980 MINT KENNER BOBA FETT PÅ STAR WARS ESB 41 BACK 41B AFA 85 CARD. Eftersom IT-chefer kan lukta sig till självförakt och desperation på två kontinenters avstånd plockade de upp tekniken omedelbart.

Tekniken kan i princip beskrivas som "om jag målar om mitt garage, kommer ratten fortfarande funka likadant på min bil".

LOL, regression testing FAILED!!!

Men för att återgå till mig. Jag tittade över min lista, gjorde en grov tidsuppskattning i huvudet och filosoferade över varför min beställare är dum i huvet. Sen gjorde jag en lista över det också.

1. Han skrev en gång en SQL fråga emot en tabell i en databas. Således tror han att han kan både databaser, programmering och mjukvaruutveckling.
2. Han lever under uppfattningen att konstant ändra sig är ett tecken på att man är dynamisk, inte hysterisk.
3. Han anser att minimal framförhållning och beslut i sista minuten betyder att man är "på bollen" och beslutsstark, inte en lallande idiot.
4. Svara på email är ett svaghetstecken.

Mannen kommer vara vice-VD innan deceniets slut.

Whole Foods Market

Det finns tre större mataffärer runtom där jag bor. A&P, Stop 'n Shop och Whole Foods Market. Stop 'n Shop är lite fräschare än A&P, lite större, lite bättre sortiment och bättre på färskvaror. Dessutom ligger det på vägen hem ifrån jobbet. A&P är dock den enda som säljer mjölk ifrån Garelick Farms, den enda mjölken som är halvvägs drickbar. Mejeriprodukter i USA misstänker jag egentligen är en oönskad biprodukt i olje-raffineringsprocessen. Dessutom har A&P aldrig några kundvagnar eller varukorgar, så man kan bara handla så mycket som man kan bära i sina två händer, ett affärsbeslut som i efterhand måste anses ganska korkat.

Sen finns det Whole Foods Market. WFM har på senare år spritt sig som en pest, infekterat sig genom Amerikanska suburbia och över Atlanten in i Storbrittanien. Deras affärsidé är att enbart sälja "naturliga" och "organiska" produkter, dvs alla förpackningar har "100% Organic" tryckta på dem och kostar 3 ggr så mycket. Deras kundgrupp kan bäst sammanfattas som "affluent, white dickheads" - förmögna, vita kukhuvuden. I Westchester County attraherar de således gräddan av New Yorks liberala övre medelklass, och ett värre pack en dem hittar man inte ens på årskongressen för Robert Mugabes ZANU-PF. Jag blev intacklad i ost-disken av en 150-kilo tung negress på Stop 'n Shop en dag. Hon bad mig så hemskt mycket om ursäkt medans hennes två jättesnälla döttrar samlade ihop min varukorg, som flugit ut över hela golvet. På Whole Foods blev jag rammad bakrifrån av en sur hemma-fru med permanentat hår och en sprängfylld kundvagn. Det enda hon sa var "move!", alltemedan hennes två socker- och ritalinpåtända demonavkommor till barn tävlade om vem som kunde riva ner flest kartonger ifrån flinghyllorna. Jag haltade i två dar efter det. Den enda anledning att någonsin handla på WFM är att de har en fantastiskt smaskig buffé med färdig mat man kan ta med sig hem.

Whole Foods motto är "Whole Foods, Whole People, Whole Planet". Deras ursprungliga motto, "Hypocrites, Idiots, Global Starvation", övergavs för det ansågs "sakna poesi".

YES! WE SUCK!!!

Casual Friday

"Casual Friday" alla riktiga datanördars mardröm. "Casual Friday" är dagen på veckan som alla är tillåtna att komma till jobbet i sina "lediga" kläder. När jag säger "tillåtna" menar jag självklart "påbjudna". Att komma till jobbet på fredagen i sina måndag-till-torsdags kläder anses mycket dålig form och ses ner på. Problemet är att rikiga datanördar lever i sina Dockers. De satte på sig sina slacks när de fyllde 15 och om de själva fick bestämma skulle de aldrig ta av dem. De trivs i sina slacks och sin skjorta. Eller, om de vill vara lite "wild and crazy", en piké tröja eller kanske, kanske en T-shirt med nåt galet roligt tryck på, typ "Rogues do it from Behind".

I'm liek, both funnay and smart!

Sen, för att lägga skam till pina, finns det alltid ett antal människor på varje arbetsplats som inte får svettig överläpp när de talar om Linus Thorvalds senaste svamlerier om LINUX IO optimering. Människor med en personlig och uttrycksfull stil, som ser fram emot fredagen för att kunna visa upp sina nya klädinköp.

I has good styles! And Welding Googles!!!

Ledarkapsskiktet sitter fortfarande på sina kontor och kliar sig i sina huvuden och undrar varför så många väljer att "jobba hemifrån" på fredagar. Eftersom människorna som stiger till management i USA har ungefär samma nivå av fantasi som tegelstenar utgår de ifrån att deras anställda försöker lura dem på en långhelg. De kunde inte ha mer fel. Anledningen att de inte går till jobbet på fredagen är att de inte vill sitta och stirra på Mr GQ sport och Miss Vogue Leisure.

Idag kom jag till jobbet halv tio. Jag hade gjort klart allt jag kunde göra klart till lunch. Klocken 13:00 ställdes jag således inför det vanliga moraliska fredags dilemmat. Jag kan inte få någonting gjort eftersom ingen var på kontoret (Casual Friday). Som konsult debiterar jag per timme, så vad ska jag göra? Sitta och rulla tummarna tills klockan 18:00 och gå hem? Klockan 13:04 löste jag dilemmat i alla fall. Jag packade ihop min dator, fyllde i min tidrapport för 8 timmar och gick hem.

PS

Igår plockade jag upp en ny kategori 3 och jobbar på en kategori 2 utanför företaget (bonus-poäng!). Jag skaffade även ytterligare en hållhake.

baiting

In it's continuing mission to educate and amuse us, the interwebs gives us insight into the lovely pasttime of old called "baiting". Some saint of a man (yes, man. There are NO women on the interpage web-nets) have compiled it all for us on wiki.

Props to Erik for finding this rare gem of knowledge.

Data arkitekter

Så, hur vet man att man är längst ner på näringskedjan? Jo, när man blir ombedd att sätta upp möten. Ens relativa värde kan direkt beräknas av hur många människor man kan beordra att sätta upp möten åt en. Näringskedjan kan kategoriseras som:

1. Folk dubbelkollar med dig innan de bjuder in dig till ett möte


2. Du anordnar möten, och folk tackar ja


3. Du blir inbjuden till möten som "required attendee" och mötet bokas när du är ledig i kalendern


4. Om du vill ha ett möte med någon tvingar de dig att skapa mötet och bjuda in dem. Sen tackar de nej och bokar om.


5. Du blir inbjuden till möten som "optional attendee". Ingen vet vad du heter, hur du ser ut eller vad du gör. Ingen bryr sig heller.

Ditt värde i företagets näringskedja kan beräknas direkt efter denna skalan baserat på hur många andra männsiskor inom organisationen du kan behandla enligt de olika nivåerna. För att ta mig som exempel:

Det finns exakt 10 personer jag kan sätta upp ett möte med om jag kollar innan. 7 av dem skulle tacka ja om jag bjöd dem utan att fråga. 5 av dem bjuder in mig när jag är tillgänglig och 2 av dem kan jag tvinga boka möten med mig om de vill träffas. En av dem kan jag bjuda in och totalt ignorera.

Summerar man unika personer per nivå ger det mig

3x1

2x2

2x3

2x4

1x5

+___

26 poäng

Detta är förstås ett absolut värde. För att få en korrekt relativ bedömning måste dina poäng viktas emot övriga personer på listans värden, deras relation till dig på och utanför jobbet, evetuella hållhakar du skaffat på dem samt huruvida de gillar dig eller inte. Den specifika formeln är extremt komplex, icke-linjär och ibland diskontinuerlig. Exempelvis:

• Ignorera en god vän = medel+


• Kunna ignorera en god vän och han accepterar det = höga poäng


• Bli väl behandlad av en person du inte har någon personlig relation till = medelpoäng


• Din svärson hälsar inte på dig på möten = mycket låg poäng


• Tvinga någon att boka möte med dig som ogillar dig personligen men låtsas vara din vän OCH har en hållhake på dig = FLAWLESS!

Att kunna missbehandla någon du har en hållhake på ger visserligen låga poäng, men du får bonuspoäng för varje hållhake du lyckas skaffa på någon utanför det relativa systemet, bara för att du uppenbarligen är en lurig jävel.

För att få en slutgiltig värdering måste detta värde självklart viktas emot motsatsen, dvs hur många personer kan behandla dig enligt dessa olika kriterier.

Undantaget är data arkitekter. De kommer alltid ha 0 poäng, för de är så desperata efter möten att de kan behandlas hursomhelst men har ändå total makt över all mjukvaruutveckling. Till och med databasadministratörerna skyr data arkitekterna. Och databasadministratörer är personerna djävulen själv går till när han behöver återförsäkra sina själakontrakt.

Igår fick jag svar ifrån "min" dataarkitekt som hade lovat ha mina databastabeller klara idag. jag fick en inbjudan till ett möte om två veckor för att "diskutera" användandet av en korsreferenstabell emot en uppslagningstabell i ett annat schema. En korsreferens jag inte behöver, inte vill ha och inte bett om. För att lägga till 3 nya tabeller enligt ett välkänt och väldefinierat mönster för att lösa ett välkänt och väldefinierat problem. 3 tabeller som jag, för övrigt, redan designat själv och implementerat i utvecklingsmiljön. Och det är inget jag kan göra åt det. Det är som scenen i "Goodfellas" när maffian cappar Tommy och det är ingenting någon kan göra åt det. Och jag tror hon gör det för att bestraffa mig för att jag i ett tidigare möte (o ja, vi har haft möten. Vi har haft måååånga möten) argumenterade emot hennes förbannade korsreferens och förklarade exakt varför den var både överflödig och redundant.

På en gladare ton, det var ett enormt regnoväder över New York tidigt i morse. Alla tunnelbanor blev översvämmade och trafikaoset var kompakt på Manhattan. En kollega hade kommit ut till sin bil och haft vatten upp till backspeglarna. Jag uttryckte min sympati, men inom mig log jag. Den kollegan är för övrigt en av personerna under kategori 5 för mig och min största poäng post. Tuffa papper.

Avslutar med en bild på den sämsta ursäkten för bensindriven hundsläde med hjul som rullat ut ur Detroit. Den oheliga skapelse som jag förnärvarande hyr och kör runt i.

Take the one from the right

As this is the inaugural entry to this blog, some background might be in order.

I'm a man, 30 years of age from Stockholm, Sweden. As a boy, I used to only eat the potatoes and leave the meat in the lunches my mother made me for daycare. I went to school, which is hardly distinguishing since everybody does that, so I wont speak of it further. I hate spiders to the point where I once threatened a girlfriend with never touching her again if she petted one they had at the zoo.

Currently, I've made camp at White Plains, NY in a fairly decent Human Storage Facility ®. I'm doing some consulting work for a "large US hospitality company". Of this, I could speak at length but I think I will save that for some other time.

This blog will be updated in eaither English or Swedish or not at all, depending on my mood. My humor, wit and intelligence sometimes doesn't come out right in one language or the other. If, at any time, you find me sounding stupid or not funny, that'll surely be why.

Enough of mindless trivia, let's move on to the mindless events of today. I'll make this as brief as I can, as I'm trying to get to the actual main event. So, in short order

8:15 AM - Woke up

8:30 AM - Had coffee, watched TV

10 AM - Logged on, surfed newspapers

11 AM - Had a shower

12:15 PM - Went to lunch (Turkey club sandwhich)

2 PM - Played WoW (Karazhan raid). We killed Nightbane, first time.
5 PM - Spoke with mother on the phone
6PM - Ordered dinner (Chinese), spring roll and chicken Lo Mein

This all leads nicely up to the defining moment of the day, nay, the year. After eating about half of the rediculously oversized portion, I opened up my fortune cookie to find this:

This must be the single, best fortune cookie advice I have ever received. Tangible advice, easy to understand and relevant in any situation. Rarely have I seen such profound wisdom so clearly expressed. I tickles my imagination to think about what this Moment that will come may turn out to be, but I'll be sure to take the one from the right when it does happen. Plus, the backside told me the chinese word for "girlfriend". Like I said, best fortune cookie ever! Anyway, it inspired me to start this blog, and the name was obvious.

Now, I'm gonna watch some Law & Order and prepare for work tomorrow. Until next time kids, take the one from the right.