Prioritetslista

Jag har 4 chefer och 2 till utöver det som tror att de bestämmer över mig. Väldigt sällan har dock någon av dem ballar nog att säga åt mig vad jag ska göra och när de väl gör det så ignorerar jag vad de säger i de flesta fall. Jag är som en hund, så länge inte husse skäller på mig så kommer jag fortsätta att käka hans läderskor, dricka ut toaletten, kissa i hans säng och lämna döda gnagare överallt i hans hus. Och eftersom alla de olika personerna har helt bizarra korsförhållanden till varandra krävs typ 0.1% av mitt intellekt och fantasi för att spela ut dem emot varandra.

1. Chef nr 1 säger åt mig att göra uppgift A


2. Jag går till chef nr 2 och erbjuder mig att göra uppgift B, chef nr 2 säger att B har högre prioritet än A


3. Jag vet att chef nr 3 har desperata problem med uppgift C, så jag säger till honom att jag gärna skulle hjälpa honom med det eftersom han bad mig förra veckan (vilket han inte gjorde, men han har minne som en guldfisk). Dock säger jag att han måste övertyga chef nr 2 att släppa mig först.


4. Jag ber chef nr 4 att prata med chef nr 1 för att fastställa prioritetsordningen mellan A, B och C


5. Medans chef 1,2,3 och 4 leker outlook-kull med varandra gör jag uppgift D, som jag egentligen ville göra från början.


6. 4 veckor senare är A obsolet för den ingick i D (vilket jag kunde sagt från början men orkade inte), B är gjord av någon annan och C är framflyttad till November.

Det här kanske får mig att verka illasinnad och konspirerande, men så är inte fallet. Jag råkar bara veta bättre än mina chefer om vad som ska göras och i vilken ordning. Men varför sitter du inte ner med dina överordnade och reder ut allt det här från början, frågar du mig. Därför att mina 4 chefer är det enda som står mellan mig och legionen av ytterligare chefer ovanför dem, och de är komplett lallande idioter. Jag giller mina 4 chefer, de lägger sig i så lite som möjligt, jag låtsas att de bestämmer. En utmärkt uppgörelse för alla parter.

Men till saken. Idag, i en sällsynt uppvisning av ledarskap, gav en av mina chefer mig en "prioritetslista" för nästa vecka. Han ska på semester och jag misstänker att han kompenserar för det.

Mina uppgifter inför nästa vecka, i prioritetsordning:

• Prioritet 1: "Compliance" testa existerande versionen av min applikation i den nya produktionsmiljön för att verifiera att miljön är OK.


• Prioritet 1: Slutför QA testning av fas 1 av nya versionen av min applikation så den kan gå live i existerande produktionsmiljön efter nästa vecka.


• Prioritet 1: Skapa en "change-control ticket" för release av ovanstående. Låter enkelt, men innefattar att producera en hysteriskt komisk rapport och delta i ett ännu mer hysteriskt humoristiskt "change-control review" möte.


• Prioritet 1: Fastställ datamodellen för fas 2 av nya versionen av min applikation (med dataarkitekten...)


• Prioritet 1: Finalisera business requirements för fas 2 och definiera de olika affärsreglerna i logiken


• Prioritet 2: Börja med design och implementation av fas 2

Låt mig använda en historisk illustration för den här situationen

MOAR CANNONZ!!!

Jag förutsätter att hans "prioritetslista" var ett förslag snarare än, säg, en direkt order. Förvisso innehöll hans email orden "important", "!!!", "marching-orders", "I", "expect", "this", "completed" men jag kände ändå att det var med glimten i ögat, speciellt eftersom han kom förbi senare och upprepade allt personligen. Således gjorde jag min egen prioritetslista.

• Prioritet 1: Se till att hitta nån annan som kan göra testningen
• Prioritet 2: Vara med på change-control review mötet. Efter allt jag hört verkar det vara humor man inte får missa. Som vi säger på net-speek, "doing it for teh lulz".
• Prioritet 3: Accelerera operation datamodell, eller som jag valt att kalla den: "Operation dataarkitektens Waterloo"
• Prioritet 4: Finalisera mjukvarudesign och interface av fas 2 innan nån annan döskalle på mitt team hinner klanta till det först.