Vi lever alla i förnekelse; i tyst längtan efter att tillfredsställa vår mörka sida. Vissa förkastar amerikansk vapenkultur, för att sedan finna "The American Experience". För min del handlar det om rebellens romantik. En dag skulle jag från barrikaderna skrika "Freedom!" och se samhället störta samman, för att se en ny och rättfärdig ordning växa fram.
Näckrosen, på tunnelbanans blå linje - det var där det skedde. Det var en onsdag, sent på kvällen och jag saknade SL-kort. Modigt stegade jag mot spärren... nu skulle det ske! Men moralens väktare hejdade mig och ledde mig fram till spärrvakten. "40 kronor om du köper kontant", sade hon. Bubblande ilska över denna djupa orättvisa fick mig att minnas mina ursprungliga avsikter.
I brist på rebellens frihet kan man bli en hjälte på rationella grunder. "Det är ju sent och förmodligen ingen kontroll", "Jag har ju alltid betalat annars", "Jag skall ju bara 4 hållplatser", "Vad får man för skattepengarna egentligen?!". Jag svor åt spärrvakten, mitt vittne allena, och tog sedan ett elegant skutt över spärren! Hon såg bistert på mig - kanske medveten om den samhällets nydaning som säkert skulle följa.
Jag gick ned för rulltrappan. Detta var farlig mark; bäst att vara uppmärksam. Väntan på perrongen gick bra, tåget kom och jag satte mig strategiskt för att kunna ha uppsikt om det skulle kliva på en grupp kontrollanter. Strax före avgång från Solna C klev tre män i svarta jackor på. Hjärtat rusade och jag greps av en närmast desperat vilja att kasta mig igenom rutan, ut på perrongen.
Men det var ett falsk alarm. Männen tillhörde "Lugna Gatan". Jag lyckades dock inte lugna mig. Min deodorant tappade helt sin verkan! När jag klivit av vid Rådhuset väntade den sista prövningen: utpasseringen genom spärrarna. Jag var nervös när jag åkte upp för rulltrappan, beväpnad med en lögn om vem jag var om jag skulle åka fast.
Är det så rebellens modiga och vackra kamp skall föras? Svettig, nervös och svekfull? Nej, faktum är att jag förlorade kapen redan när jag valde att låta rationella argument motivera mitt brott. Stockholmsnatten hade samma skimmer som vanligt, samhällets bojor lika tunga. Vad hände med den fria morgondagen? Jag gick ner till Pressbyrån och köpte ett 30-dagarskort för 630 kronor.
Jag blev aldrig tunnelbanans William Wallace