Tuesday, October 30, 2007

Nya tider, nya kort

Ibland vet man inte om man skall bli glad eller besviken:


THS har gjort sig av med THS-kortet. Numera är det Mecenatkort (med THS-design) som kommer i brevlådan varje termin. Förpassat till det förflutna är våra fina kortterminaler!

Nog för att vi (speciellt vordf) fick slita som fan för att få systemen att funka, men varför vara besviken? Det var ju våra företrädares fel :)

Jag är nu av Mecenat certifierad student...

Monday, October 29, 2007

Chicken-race

Idag vann jag ett chicken-race med min applikations "business-owner". Vi har varit på väg emot denna show-down i två veckor nu.

I korta drag kan man säga att han överspelade sin hand. Jag har varit väldigt drivande i våran applikation hittills, påhejad av min chef som tycker det är jätteskönt att slippa dra så mycket lass själv. Detta har dock skrämt min business-owner, eftersom han blivit mer och mer marginaliserad när jag tagit över rollen att speicificera business-requirements i allt större utsträckning.

Så, för två veckor sen drog han ett desperat power-move när han, i ett email, sa åt en av våra "kunder" att kontakta mig direkt för att reda ut detaljerna kring en vidareutveckling vi gör åt den kunden. Erfarna utvecklare känner igen den här manövern på en gång, det är när ens "business" tomte lyfter fram dig för att du ska misslyckas och lära dig din plats. Nybakade utvecklare tenderar falla hårt i den här fällan, jag gjorde det själv flera gånger i mina unga år. Numera ser jag sådana här "stunts" som en bekräftelse på att jag gör mitt jobb rätt.

Hursomhelst, jag beslutade att göra den här kontringen "by the book":


  1. Sätt igång en intensiv dialog med kunden, och se till att INTE inkludera din business-owner i några email
  2. Personen du har kontakt med hos kunden kommer initialt att vara nån low-level monkey, typ grafisk designer eller kanske en annan applikationsutvecklare. Se till att involvera den personens chef i dialogen och få med honom/henne i email-konversationer.
  3. Om du lyckas få med personen hos din kund som tar det slutliga beslutet kan du gå vidare till Gå och inkassera ett "I WIN" kort på en gång.
  4. När du har en tillräckligt djup email-konversation (typ 12-14 replies) med minst 2 iterationer av prototyper och respons ifrån kunden, CC:a din business-owner när du sätter in sista stöten och frågar kunden när de vill ha leverans.
  5. Se din business-owner få panik när han inser att han är lika nödvändig som blyvikter på en flytväst.

Idag exekverade jag punkt 4 och punkt 5 lät inte vänta på sig. Jag fick snabbt tillbaka svaret ifrån min business-owner att jag framöver "ska inkludera honom i alla konversationer" för att jag "vill verkligen inte tala direkt med kunderna". A winnar is me.

RED SOX WORLD CHAMPIONS

Ord är överflödiga. Efter en 4 matcher lång uppvisning av total dominans tog Red Sox, som väntat, hem World Series för 2:a gången på 4 år. Fjärran är the Curse of the Bambino som beskylls för Red Sox 76:åriga torka innan 2004. Fjärran är Red Sox generationer som gläfsande underdog, ständigt överskuggad av Yankees. Idag etablerade Boston sig slutgiltigt som the Baseball powerhouse.

Sunday, October 28, 2007

Starship Trooper

70-talet regererade:
Hot Gossip & Sarah Brightman - Starship Trooper .

Go Red Sox 2.0

Spänningen tätnar. Efter utskåpningen i den första matchen följde en tajt, defensiv andra match, slutresultatet: 2-1 Boston. Det var, vad jag fått lära mig, ett sk "pitching game". Igår var 3:e matchen och lagen hade förflyttat sig till Rockies hemma-arena i Colorado. Hemmaplan hjälpe dock föga och Red Sox tog hem den fajten med 10-5. Efter strålande pitching av Daisuke "DICE-K" Matsuzaka och en stark tredje inning hade Red Sox en, vad de trodde, konfortabel 6-0 ledning halvvägs igenom 6:e inningen. Colorado kom dock tillbaka och reducerade till 6-5 inför 8:e inningen genom 2 runs på en trött Matsuzaka och 3 ytterligare på Bostons relievers Timlin och Okajima. Det hjälpte dock inte och precis som i första matchen trillade hjulen av Colorados vagn i de sista inningarna och Boston kunde avsluta matchen i defil.

Ikväll spelas vad som kan vara den sista matchen i 2007 World Series. I nuläget är det nog ingen som tror att Rockies kan vända 3-0 underläget emot ett Boston som ser överlägset ut i alla kategorier, pitching, fielding och hitting.

Som kuriosa kan nämnas att de beräknades att minst lika många Japaner som Amerikaner bänkade sig framför sina TV apparater för att få se DICE-K pitcha emot Rockies' Kazuo Matsui, två av de mest kända japanska spelarna i MLB.

Saturday, October 27, 2007

No pain no gain

Jag har nyligen fått förståelse för frasen "No pain no gain". Människor som går till gymmet förväntar sig smärta och plåga som indikation på framsteg. Det verkliga målet med träningen torde vara att kunna visa upp stiliga fjädrar i en parningslek. Men vi är inte så långsiktiga. Omedelbar smärta är substitutet.

Det allra tydligaste exempel som finns är kanske munsköljmedlet Listerine. Här är formeln mycket enkel. 20 sekunder smärta => munnen är helt ren. Det känns lite som att dricka klorin, följt av att kinderna domnar av. Inte konstigt att TV-reklamen visar gamla sjötulpaner lossna från skrovet på en motorbåt!

Hade jag tröttnat för ett halvår sedan om det inte gjort ont? Helt seriöst är svaret ja.

Wednesday, October 24, 2007

GO RED SOX!!!

Ikväll, om mindre än en halvtimme, börjar första omgången av Baseball World Series. Boston "Red Sox" vann finalen i American League efter en heroisk upphämtning ifrån ett 3-1 underläge emot Cleveland Indians för att vinna med 4-3. De sista 3 matcherna vann Red Sox med totalt 30-5. Emot dessa giganter av män på Fenway Park står Colorado "Rockies". Nu ska jag bänka framför TV:n och njuta av Josh Becket's magiska pitching och Manny Ramirez mäktiga svingar.


RED SOX!!!

Thursday, October 18, 2007

Blod i djupet

Haggar bröt vattenytan och drog ett djupt andetag. Smaken av järn med en bitter underton gjorde sig påmind, som en gammal vän. Det röda skimmer som täckte allt i hans synfält gjorde honom förvirrad för ett ögonblick, men han insåg snabbt att det var blodet som forsade ifrån hans spruckna ögonbryn. Järnsmaken kom nog därifrån också. Smaken var bekant. Det smakade...go-time. Upphetsningen gjorde den bittra bismaken starkare, adrenalinet som forsade igenom hans blod och brände av de sista stråna i den svaga tråden som höll honom kvar i mänskligheten.

Han visste att rovdjuret cirklade där nere under honom, han kunde känna närvaron. Han var rovdjuret och rovdjuret var han och båda visste instinktivt, i djupet av sina mest uråldriga medvetanden att den här matchen var för alla kulorna. Rädslan fanns inte längre, den hade för länge sedan ersatts av vredens blinda galenskap. Vrede och någonstans där bakom, hopp. Hopp om att denna motståndare kanske skulle visa sig värdig. Att denna motståndare skulle skulle vara den som äntligen släppte honom lös ifrån den grymma förbannelse som var hans verklighet, ifrån ansiktena och skriken som följde honom vart han än flydde.

Eller inte. Han drog ett djupt andetag, stoppade kniven mellan tänderna och dök ner i den mörka avgrunden igen. Emot ytterligare ett öde, ett av oräkneliga öden redan bakom honom, inget olikt det andra.

Konsten att söka på internet

På min och min kompanjon anders blogg Travelaid.se får vi ganska mycket trafik från sökmotorer och ibland tittar jag i cachen i statistikprogrammet efter vad folk söker på för att komma till oss.

Igår kom någon in via the mother of all sökfraser:

"ett test för att se om man har damp"

Google it.

Wednesday, October 17, 2007

Tonåringarnas hjälte - samhällets rebell

Vi lever alla i förnekelse; i tyst längtan efter att tillfredsställa vår mörka sida. Vissa förkastar amerikansk vapenkultur, för att sedan finna "The American Experience". För min del handlar det om rebellens romantik. En dag skulle jag från barrikaderna skrika "Freedom!" och se samhället störta samman, för att se en ny och rättfärdig ordning växa fram.

Näckrosen, på tunnelbanans blå linje - det var där det skedde. Det var en onsdag, sent på kvällen och jag saknade SL-kort. Modigt stegade jag mot spärren... nu skulle det ske! Men moralens väktare hejdade mig och ledde mig fram till spärrvakten. "40 kronor om du köper kontant", sade hon. Bubblande ilska över denna djupa orättvisa fick mig att minnas mina ursprungliga avsikter.

I brist på rebellens frihet kan man bli en hjälte på rationella grunder. "Det är ju sent och förmodligen ingen kontroll", "Jag har ju alltid betalat annars", "Jag skall ju bara 4 hållplatser", "Vad får man för skattepengarna egentligen?!". Jag svor åt spärrvakten, mitt vittne allena, och tog sedan ett elegant skutt över spärren! Hon såg bistert på mig - kanske medveten om den samhällets nydaning som säkert skulle följa.

Jag gick ned för rulltrappan. Detta var farlig mark; bäst att vara uppmärksam. Väntan på perrongen gick bra, tåget kom och jag satte mig strategiskt för att kunna ha uppsikt om det skulle kliva på en grupp kontrollanter. Strax före avgång från Solna C klev tre män i svarta jackor på. Hjärtat rusade och jag greps av en närmast desperat vilja att kasta mig igenom rutan, ut på perrongen.

Men det var ett falsk alarm. Männen tillhörde "Lugna Gatan". Jag lyckades dock inte lugna mig. Min deodorant tappade helt sin verkan! När jag klivit av vid Rådhuset väntade den sista prövningen: utpasseringen genom spärrarna. Jag var nervös när jag åkte upp för rulltrappan, beväpnad med en lögn om vem jag var om jag skulle åka fast.

Är det så rebellens modiga och vackra kamp skall föras? Svettig, nervös och svekfull? Nej, faktum är att jag förlorade kapen redan när jag valde att låta rationella argument motivera mitt brott. Stockholmsnatten hade samma skimmer som vanligt, samhällets bojor lika tunga. Vad hände med den fria morgondagen? Jag gick ner till Pressbyrån och köpte ett 30-dagarskort för 630 kronor.

Jag blev aldrig tunnelbanans William Wallace

Sunday, October 14, 2007

NYC Sightseeing

Jag har min vän Jenny på besök just nu, varför jag gjort och sett mer av NYC på de 3 senaste dagarna än på de 3 månaderna innan. I fredags gick vi ut och käkade i east Village. I lördags gick vi på Museum of Modern Art, shoppade och gick på bio.

Idag fick vi för oss att Coney Island är något som måste upplevas i New York. Sagt och gjort tog vi bilen och åkte dit. Gick upp och ner på boardwalken och doppade fötterna i vattnat vid Brighton Beach. Sen åkte vi in till Manhattan, käkade burritos och stod 20 minuter i kö för att köpa muffins på Magnolia Bakery.

Jobbet har varit lite kaotiskt senaste veckan. Jag, min manager och min beställare kör nån form av skilsmässobarns rutin på varandra. Varje gång min beställare vill försöka smyga in någon enhancement i projektet som inte är täckt av nuvarande requirements spec så kommer han till mig, för han verkar tro att det är lättare att få mig att säga ja än att gå till min manager och fråga. Vilket självfallet är helt fel. Jag har precis lika lätt att säga nej som min chef har. Hans senaste move var att helt enkelt försöka förbipassera oss helt och hållet. I fredags CC:ade han mig på ett email till en manager för ett brand-team där han helt sonika sa ja till att implementera en request ifrån dem och sa åt dem att kontakta mig för att reda ut detaljerna. Ganska korkat av honom, för han kommer se ut som en riktig idiot när jag förklarar att jag inte kommer göra jobbet han lovat.

En snubbe jag behöver för mitt projekt försökte köra "Power Word: Deny Meeting Request" på mig i tre dar. Till slut fångade jag honom i hans kub satt där tills han gjorde mina grejer bara för att bli av med mig. Inget slår kraften av att vara irriterande. Annars är det i stort vad jag gjort på senast. Jagat folk för att få dem att göra shit jag behöver få gjort. Önskar jag hade mer tid att göra lite "riktigt" arbete.

Friday, October 12, 2007

Vi har nått klimakteriet

Al Gore och FN's klimatmuppar fick just Nobels Fredspris. Jag undrar spontant vem som kommer få Ekonomipriset till Nobels minne? Stalin?

så. nu ska jag inte prata mer strunt på ett tag.

Appropå rotfyllningar..

  • om tandläkaren frågar "gör det här ont?" svara ärligt
  • guttaperka är hetare nu än förr
  • det är jobbigt att kunna fysik och kemi om du har en tandläkare som vet om det (se "gör det här ont?")
  • det gör ont och du får betala dyrt för nöjet

Tuesday, October 9, 2007

Arbetsmoral

Jag upptäckte härom veckan att jag börjat gå väldigt långsamt när jag ska från ett ställe till ett annat på jobbet. Tror att jag på detta vis försöker få lite extra tid att gå så att dagen ska ta slut fortare.

Thursday, October 4, 2007

Halvvägs dvala

Alla projekt går igenom en fas ungefär i mitten där allt verkar sväva i ett läge av total stasis. Den ursprungliga upphetsningen över Ett Nytt Projekt har svalnat, alla arkitekturella beslut är tagna, designen är fastställd och planen utstakad. Problemet är att det är omöjligt att få någontil gjort under denna fasen. Din projektledare bryr sig inte längre, hon tycker hennes jobb är gjort nu och väntar bara på att få ta äran för ditt arbete när du är klar. Din kund vill inte veta av dig förutom när du levererar någonting och externa resurser svarar inte på dina email för de tycker inte det är någon brådska.



Mitt problem är att jag är desperat beroende av 3 externa aktörer för en avgörande komponent i mitt nuvarande projekt. Jag behöver integrera med en annan applikation som ska leverera kritisk funktionalitet och för att uppnå detta måste följande moment slutföras



  1. Skapa datamodell för integrationspunkten

  2. Implementera datamodellen i utvecklingsmiljön

  3. Implementera abstraktionslagret för datamodellen och affärslogiken på våran sida

  4. Validera utvecklingen i utvecklingsmiljön

  5. Befordra datamodellen till QA miljön

  6. Konfigurera och anpassa den externa applikationen för vårat projekt

  7. Köra integrationstester för att validera funktionaliteten

  8. Slutföra utvecklingen

Punkt 3 kan jag göra själv (ja, inte jag utan mitt arbetshjon jag fått som jag numera farmar ut allt som inte verkar intressant till). Resten är jag beroende av diverse dataarkitekter, databasadministratörer, externa tjänsteleverantörer och interna applikationsägare och utvecklare. Eftersom jag är fast i projektmitts-limbo är det ingen som tycker det jag gör är hög prioritet. Hittills har det gått 3 veckor, och vi har kommit till punkt 3. För dessa 3 veckor har dataarkitekterna hittils debiterat mitt projekt 80 timmar och bad idag om klartecken att debitera 120 till innan vi är klara. Och det enda jag kan göra är att le, böja mig framåt och dra ner byxorna. Jag önskar jag var dataarkitekt.



i no happy anymoar :(

Monday, October 1, 2007

The bells of St. Mark's were ringing change up on the mountain when Bud skated over to the mod parlor to upgrade his skull gun.

Kan en bok som inleds på det sättet vara något annat än kick-ass?



Svar: Nej.

PS
En Grappo till den som vet vilken bok det är.